Mälarens lås

På vilket sätt har Stockholm präglats av sitt läge vid Mälaren och Östersjön och hur ska kontakten med vattnet se ut i framtiden? Mälarens lås, som var en del av ArkDes Open Call 2019, resulterade i en suggestiv antologi som rymmer olika berättelser och tänkbara framtidsscenarion.

Stockholm etablerades som en viktig handelsplats och militär knutpunkt tack vare det vattennära läget som skapade förutsättningar för kontakter med omvärlden. Även om vattenrummen fortfarande utgör en självklar del av stadens identitet och karaktär, upplevs de idag delvis som en barriär och ett logistiskt hinder för vardagslivet.

Projektet Mälarens Lås syftade till att förstå hur relationen till vattnet har upplevts över tid i Stockholm och att peka på framtida möjligheter. Arkitektkontoret Jägnefält Milton ↗, designstudion Research and Development ↗ och redaktören Marie Birde ville lyfta fram olika perspektiv genom en öppen och intuitiv process. Förutom att ta del av ArkDes och Riksarkivets samlingar använde gruppen konst och litteratur som underlag, liksom oväntade källor som gamla pamfletter och serietidningar. Ett rikt stoff och en gemensam referensbank växte fram. Inte minst bland museets miljontals ritningar fanns många källor som berättar om ambitioner och gestaltningsförslag kring stadsrummens vattenkontakt.

Nästa steg var ett curatoriellt urvalsarbete där en suggestiv och spretig bild av vattennära Stockholm växte fram i en projektrapport i form av en antologi som fick namnet Staden som simmar på vattnet. Syftet var att visa möjligheter och en slags scenografi, utifrån olika idéer om vattennära upplevelser, som inspiration för att kunna utveckla och berika framtidens stadsmiljö.

Genom att visa spekulativa förslag som aldrig realiserats kunde ett fritt och associativt perspektiv anläggas. Ett exempel var Hans Asplunds förslag om ett undervattensmuseum för Vasaskeppet på platsen där skeppet förliste. Ett annat var flertalet kallbadhus som aldrig byggts. Gruppen tittade även på hur relationen till vattnet förändrats med årstiderna. Förr fungerade isen som ett regelrätt stadsrum, där olika samhällsgrupper möttes. Vid skridskopaviljonger som låg vid Nybroviken kunde man till exempel åka skridskor till ljudet av en orkester.

Antologin pekar på hur vattnet kan ha en mer aktiv roll som sommar- och vinterstadsrum, genom kulturella aktiviteter och temporära installationer. Projektet gav inspiration till fortsatt arbete som bland annat resulterade i bygget av en temporär teaterscen och restaurang på tre pråmar under Liljeholmsbron.