Ralph Erskines samling

En av ArkDes samlings mest produktiva arkitekter är Ralph Erskine (1914-2005). Samlingen omfattar omkring 60 000 föremål och spänner från 1930-talet fram till början på 2000-talet. Som en röd tråd genom Erskines ritningar, skisser och modeller finns en sprudlande kreativitet och viljan att skapa arkitektur med människan i fokus.

År 1986 tar ArkDes (då Arkitekturmuseet) emot den första donationen från den då 72-åriga arkitekten Ralph Erskine. Hans karriär är långt ifrån över och under flera decennier framöver kommer regelbundet så kallade ”efterleveranser” med skisser, modeller, ritningar och fotografier. Samlingen är mycket efterfrågad av forskare – hans mappar syns ofta på något av borden i ArkDes forskarsal.

Ralph Erskine föds 1914 i London, där han också utbildar sig till arkitekt. Strax innan andra världskrigets utbrott kommer han till Sverige – på en cykel. Han lockas av det som pågår i Sverige där Socialdemokraternas uppbyggande av folkhemmet är i full gång. Erskine ska komma att bli en av Sveriges mest inflytelserika arkitekter under 1900-talet.

Samlingen består av många, ”livliga” skisser som tycks ha producerats i en rasande fart. Inte alltför sällan syns en liten notering som ”det här ser inte bra ut” eller en kommentar om vilket väder det är. Ofta syns en svävande luftballong i hans illustrationer. Den kom att bli hans signum och gav ritningarna en mer lekfull och levande karaktär.

Under 1940-talet ritar Erskine flera arbetarbostäder och privata villor. Hans illustrationer av bruksorten Gyttorp är närmast surrealistiska och liknar små konstverk. Här syns också det formspråk som ska komma att bli hans signum genom hela karriär; organiska former, olika färgnyanser och asymmetri.

När uppdragen minskar under 1950-talet ritar Erskine på eget initiativ ett förslag på nytt centrum för Kiruna. Projektet är en del av hans studier av arkitektur i arktiskt klimat som pågår från och till under hela hans liv. Ett av de projekt som förverkligas är kvarteret Ortdrivaren som består av flerbostadshus, radhus, affärs- och kontorshus. Husens rundade hörn, modellerade tak och hängande balkonger är alla klimatanpassade funktioner. Diagram, idéskisser och fotografier från platser med arktiskt klimat dyker upp i flera mappar och kartonger och tyder på ett gediget forskande under många år.

Erskines största projekt, och det som tar upp flest hyllmeter i magasinet, är bostadsområdet Byker Wall i Newcastle, 1969–1981, som ritats i dialog med invånarna i den socialt utsatta delen av staden. Resultatet är en jättelik slingrande byggnad, sluten mot biltrafik och kalla nordanvindar – öppen och mer småskaligt utformad mot söder. Projektet som varade i 12 år ligger fördelat i femton ritningsmappar, några rullar och kartonger. Byggnadens ormliknande form genererar många väldigt långa och smala ritningar. Hans nära samarbete med invånarna har dokumenterats genom fotografier där Erskine syns samtala med nyfikna barn på hans tillfälligt uppställda kontor.

När Erskine ritar Aula Magna för Stockholms universitet, 1994, har han fyllt 80 år och karriären kommer att pågå ännu några år. Kreativiteten och engagemanget syns fortfarande tydligt i skisserna från hans arbete.  
Under sina sista år som verksam arkitekt ritar han bland annat den jättelika kontorsbyggnaden The Ark i London, 1993 och Greenwich Millenium Village i London 1997, (tillsammans med EPR Architects Ltd). Båda projekten har tydliga spår av Erskines typiska formspråk.

Erskines samling digitaliseras successivt tack vare bildbeställningar från forskare men det pågår även ett internt arbete med att studera, ordna, registrera och digitalisera material som rör arkitektur i arktiskt klimat. Förhoppningsvis leder arbetet till en utställning någon gång i framtiden.