Museet är tillfälligt stängt, njut av ett digitalt besök tillsvidare!

Museets övriga öppettider

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close

Open Call 2019: Värm med spill, vattna med sol!

Snart är det dags för nästa omgång av ArkDes Öppna utlysning, där du som yrkesverksam inom gestaltad livsmiljö kan söka pengar för att realisera ett projekt som du tycker saknas. Under 2019 genomfördes fem projekt som alla tilldelats medel från utlysningen. Ett av dem var ”Värm med spill, vattna med sol” som genomfördes av Kristin Borg, Emma Nilsson och Daniel Lindberg, Björn Oliviusson och Michel Van Noord.

Det råder ingen tvekan om att städerna står inför stora utmaningar i omvandlingen mot en mer hållbar framtid. En snabb urbaniseringstakt har redan sett till att över hälften av jordens alla människor nu kallar sig stadsbor. Vi har vant oss vid att staden är en konsument. Här konsumeras de varor, den energi och det råmaterial som landsbygden – i Sverige eller utomlands – producerar. Den matematiken håller snart inte längre. Särskilt inte om världen ska nå sitt tvågradersmål.

Det många inte tänker på är att staden också innehåller en hel del lösningar på sina egna problem. Här finns en mängd outnyttjade resurser att ta vara på, som i förlängningen kan skapa mer hållbara strukturer. Spillvärme är ett exempel. I Sverige produceras lika mycket spillvärme som det produceras el. Ett annat exempel är tak, en yta som sällan används på bästa sätt. Trots förtätning och minskade gemensamma platser på markplan, står oändligt många kvadratmeter tak fortfarande outnyttjade. Dessutom samlas en hel del regnvatten på taken som vid skyfall överbelastar de befintliga dagvattensystemen.

Dessa outnyttjade resurser, i kombination med de globala utmaningar som alla världens städer står inför, var utgångspunkten i projektet Värm med spill, vattna med sol. I projektet samarbetade arkitekterna Kristin Borg, Emma Nilsson och Daniel Lindberg med biologen och akvaponikspecialisten Björn Oliviusson samt hållbarhetskonsulten Michel Van Noord. Syftet var att utveckla förslag på hur stadens tak kan bli produktionsytor för framtidens mat samtidigt som lösningarna tillpassas den befintliga arkitekturen.

Kristin Borg berättar att intresset på sätt och vis redan finns, likaså förutsättningarna. Det är lösningarna och initiativen som saknas.

– Många fastighetsägare ser att det finns värden i taken, att de kan hyras ut till verksamheter eller liknande. Taken behöver inte vara en kostnad utan kan till och med bli en tillgång, en intäktskälla. Samtidigt finns många gröna företagare med både idéer och kunskap som har svårt att hitta ytor för sin verksamhet.

Tre stadsdelar, tre tak

Björn Oliviusson hade redan tidigare testat olika lösningar för odling med spillvärme. Som doktorand på KTH odlade han papaya, bananer och ananas med spillvärme som enda energikälla. Kristin Borg och Emma Nilsson hade tidigare arbetat med stadsodlingsprojekt i befintlig bebyggelse. Med hjälp av Michel Van Noord, som har lång erfarenhet av solcellsteknik, kunde gruppen nu ta sina erfarenheter till nästa nivå.

Tre tak i tre olika stadsdelar i Stockholm; Östermalm, Högdalen och Slakthusområdet, valdes ut för projektet. Dessa stadsdelar har skiljer sig åt i det mesta. Östermalm med sin klassiska pampighet och långa historia, Högdalen som präglas av funkis och ABC-tanken samt Slakthusområdet med sina industrier och pågående stadsutvecklingsprocesser. Det är tydligt att samma lösningar inte kan appliceras på dessa tre områden, inte om de ska bli fungerande delar av stadsväven.

– Man skulle kunna använda färdiga moduler och placera dem på vilket tak som helst. Men vi ville nå en nivå högre och anpassa lösningarna till områdets behov och förutsättningar, säger Daniel Lindberg.

Den första utmaningen för projektgruppen var att välja tak, något som inte visade sig vara det lättaste. Daniel berättar:

– Vi ville välja byggnader som innehöll antingen publika eller semipublika ytor, för att lösningarna skulle kunna ge området mer än bara råvaror. Dessutom behövde taken vara låglutande. De optimala taken finns ofta på hus som är byggda kring 1900-talets mitt, vilket inte är särskilt vanligt på Östermalm till exempel.

På Östermalm valdes till slut den tidigare arkitektskolan, numera kallad A-house, ut. Här finns idag kontorslokaler, caféer, bryggeri och öppna kontorsplatser. Byggnaden är tänkt att vara en mötesplats på Östermalm. Huset, som är ritat av Gunnar Henriksson och John Olsson, har ett 2000 kvadratmeter stort tak med trappa och hiss som leder hela vägen upp. Under tiden för gruppens platsbesök fanns även en tom lokal på gatuplan.

I Högdalen fanns det gott om låglutande tak. Gruppen tittade på vilka planer som fanns för området och märkte att det fanns en ambition att stärka centrum. Därför valdes stationshuset ut.

– Det finns mycket symbolik i stationshuset, det är länken mellan två stadsdelar. Alla som ska till Högdalen centrum passerar stationshuset, oavsett om man ankommer med buss, tunnelbana eller bil i tunneln under huset. Eftersom biblioteket ligger högst upp i huset så finns redan en social yta att bygga vidare på och stärka, berättar Emma Nilsson.

Taket är bara 890 kvadratmeter stort men har ett bra solläge och ligger mitt i centrum, i anslutning till flera andra verksamheter. Gruppen såg potential att skapa en ny mötesplats för boende i närliggande stadsdelar.

Slakthusområdet är, till skillnad från de andra stadsdelarna, ännu inget bostadsområde. Däremot står området inför en stor omvandling från industriområde till stadsdel. Flera byggnader ska rivas men vissa, bland annat ett antal byggnader i kvarteret Charkuteristen, flertalet ritade av Ralph Erskine, kommer stå kvar. Gruppen blev särskilt intresserad av Charkuteristen 8, ett tidigare höglager och parkeringshus som tål mycket tyngd. Dessutom kunde taket på parkeringshuset nås via en ramp på byggnadens utsida. Här fanns möjlighet till mer storskalig matproduktion.

Grönsaker, fisk och umgänge

Charkuteristen 8 visade sig vara optimal för akvaponiska system. Dessa fungerar som ett kretslopp av fisk och grönsaksodling där fiskens avföring blir till växtnäring. Gruppen tog fram en lösning där den 2000 kvadratmeter stora takytan förses med ett sågtak i nord-sydlig riktning. Den typen av tak är karaktäristiska för industriområden och skulle i det här fallet kläs med solceller. Dessutom kan sågtakets ”dalar” samla upp regnvatten som renas och används till vattning.

Den största odlingen skulle finnas på det övre planet, alltså nuvarande parkeringsplan, men även lagerlokalerna längre ned kan producera både fisk och grödor. Björn Oliviusson räknar med att det övre planets odling skulle kunna generera, håll i dig nu, 15-17 000 kilo bananer, 600-800 kg papaya, 40-50 kg kaffe, 90-200 kg passionsfrukt (beroende på vilken sorts som odlas) samt 5,7 – 6,2 ton fisk per år.

– Det blir en koldioxidsänka också, säger Björn Oliviusson. Odlingen skulle käka upp över 6 ton koldioxid per år, lågt räknat alltså.

Han menar dessutom att ännu större avkastning vore möjlig med ökad automatisering och tätare odling.

I Högdalen valde gruppen ett mer socialt fokus, för att möta stadsdelens behov. Påbyggnaden ovanför biblioteket fick ett bågformat tak, med en mjuk konkav form, som samlar upp både regnvatten och solljus på ett bra sätt. Gruppen experimenterade även med tanken på att klä in taken på tunnelbanans plattformar med solceller.

För att skapa utrymme för pedagogik och social aktivitet, samt för att platsen skulle vara tillgänglig, fick odlingsytan bli mindre. Dessutom valdes ett hydroponiskt system, där fiskar ersätts av annan näring, en lösning som inte väger lika mycket. Enstaka fruktträd, såsom citrus, kunde planteras i jord i enskilda krukor.

– Med en relativt låg takhöjd blir det mest sallad och kryddgrönt. Produktionen kan däremot bli ganska hög, 500-1000 krukor per kvadratmeter och år. Dessutom kan lågväxande citrus ge mycket per träd, berättar Björn Oliviusson.

På Östermalm, slutligen, blev resultatet lite av en blandning mellan de två andra förslagen. I den tomma lokalen på gatuplan föreslås fiskodling som kan förse restaurangerna i byggnaden med färsk fisk. Överskottet kan säljas till allmänheten.

Odlingen på taket delades upp i tre klimatzoner. Den första bestod av en utomhusodling av humle som knyter an till den bryggeriverksamhet som finns i huset. Den andra utgjordes av en medelhavsträdgård i ett ouppvärmt växthus och den tredje var en krydd- och salladsodling i uppvärmd växthusmiljö. Precis som i Slakthusområdet valdes ett sågtak med solceller till växthusen. Odlingarna består av en blandning av hydroponik och akvaponik, dessutom har de kompletterats med mötesrum, butik och café som kan användas av både besökare och företag som finns i byggnaden.

Framtiden för projektet

Under det inledande- och avslutande skedet av projektet hade gruppen tät kontakt med fastighetsägarna. Flera av dem har visat stort intresse för projektet, men ännu har ingen av lösningarna realiserats.

Emma Nilsson tycker ändå att projekttiden har gett gruppen en möjlighet att själva ta kommandot och hitta lösningar, utan att några investerare finns.

– Vi har kunnat titta på hela stadsdelen och välja ut byggnader som är intressanta och har potential. Sedan har vi själva hört av oss till fastighetsägare. Vanligtvis har vi inte den här möjligheten att starta ett projekt utan att det finns en beställning. Ingen har behövt ta någon risk i det här fallet.

Daniel Lindberg och Emma Nilsson på Blick arkitektur vill gärna testa lösningarna, åtminstone i mindre skala, på en fysisk plats.

– Vi vill gärna jobba vidare, det här har varit ett otroligt spännande projekt. Man blir väldigt inspirerad, jag tror verkligen att det skulle kunna finnas ekonomi i detta, säger Daniel Lindberg.

Fem kortreportage följer upp de projekt som fick medel från ArkDes Öppna utlysning 2019. Vad handlade projekten om? Vad har hänt sedan sist? Häng med på vår reportageserie i fem delar fram till öppnandet av nästa omgång den 8 december 2020!

Så hanterar vi dina personuppgifter

Tillgänglighetsredogörelse