Samtal i fokus: Lena From

Lena är konstprojektchef på Statens konstråd och ingår i styrgruppen för Gestaltad livsmiljö. Med en bakgrund som journalist och arkitekturskribent är hennes fokus sedan 2008 att lyfta hur offentlig konst kan bidra till att skapa hållbara livsmiljöer.

Gestaltad livsmiljö antogs nu för två år sedan. Hur ser du på Statens konstråds roll i den nya politiken?
– Vår roll är att som experter på konst lyfta och belysa den offentliga konstens betydelse för kvaliteten och den lång-siktiga hållbarheten i våra gemensamma livsmiljöer. Vi kan visa hur konst kan bidra till högre kvalitet i utformningen av våra gemensamma rum, och hur konst kan bidra till att tillvarata befintliga och skapa nya värden, inte minst sociala. Konsten är en fri, dynamisk och obunden kraft som har ett annat mandat än arkitektur och kulturarv då våra gemen-samma livsmiljöer skapas.

Vem ser du som politikens genomförare?
– Det är ju vi alla! Men kommunerna, med sitt öra mot marken för det lokalas behov, är kanske de som snabbast har möjlighet att göra verklighet av gestaltad livsmiljö. Men det hänger också på att professionerna som lyfts som viktiga aktörer inom politikområdet konkret börjar formulera vad det innebär. Nu har vi chansen att hävda kvalitet och hållbarhet med en hel riksdag i ryggen.

Gestaltad livsmiljö är ju ett svårt begrepp och många kommuner har uttryckt sig fundersamma till hur de skall arbeta med begreppet. Vad är ditt bästa tips till dem i hur de ska ta sig an frågan?
– Det handlar ju om att börja med var man står, att betrakta sin omgivning och det som finns där, men kanske också få hjälp med att öppna ögonen för det man inte ser själv. Det kan ju vara på extrem detaljnivå, sådant som är svårt att få syn på utan hjälp. Jag tror att man kommer ganska långt med att betrakta sin omgivning och bena ut vad man uppskattar och inte. Sedan kan man pröva den uppfattningen tillsammans med andra. Det gäller alla inblandade.

Hur kan utflyttningsorter och mindre kommuner arbeta med offentlig konst?
– Kunskapsnav offentlig konst är ett av de uppdrag som vi på Statens konstråd fått av regeringen som ett led i att implementera den nya politiken för gestaltad livsmiljö. Syftet är att utveckla och sprida kunskap inom området offentlig konst som en del av samhällsplanering och byggande.
Inom Kunskapsnavet gjorde vi tre utlysningar. Vi fick in över 400 ansökningar, en enorm respons som bekräftar att det finns både nyfikenhet och intresse för att arbeta med offentlig konst över hela landet. Och att konsten ses som en integrerad del i en gestaltad livsmiljö. Två av utlysningarna vände sig specifikt till kommuner och regioner som för första gången ville pröva att arbeta med offentlig konst. Idag samarbetar vi med närmre 30 regioner och kommuner!

Att det offentliga agerar förebildligt är en viktig
del i Gestaltad livsmiljö. Hur står det till med förebildligheten dag? Är vi på rätt väg?
– Det offentliga behöver jobba på att bli mer förebildligt. Det gäller både oss inom staten, regionerna och kommunerna. Gestaltad livsmiljö har hittills varit en bra knuff in i det arbetet, och ja – jag tycker vi är på rätt väg. På Statens konst-råd arbetar vi just nu med uppdraget att, tillsammans med statliga myndigheter och bolag, utveckla metodstöd för hur upp till en procent av kostnaderna kan avsättas för konstnärlig gestaltning när de för statens räkning bygger nytt, om eller till. Här har Akademiska hus gått i bräschen och vi arbetar nu tillsammans med flera statliga aktörer som håller på att ta fram liknande rutiner.

Politiken ses av många som ett sätt att prata om vad det som gestaltas tillför samhället, snarare än hur det ser ut. Kan det finnas en risk med att vända från något fast till något mjukt?
– Nej, jag ser ingen risk med det. Jag tror att det handlar om att konkretisera, att skapa exempel och kunna visa på just vad som är bra gestaltade livsmiljöer. Vi jobbar på att kunna skapa fler sådana exempel framöver. Några goda exempel vi har redan nu är minnesvården vid Thielska galleriet på Djurgården och Tjärna ängar i Borlänge. Anatomiska teatern i Uppsala är ett annat.

Samverkan och samarbete lyfts ju fram som avgörande för att målen ska nås. Vad tycker du att Statens konstråds roll och möjligheter är i det?
– Samverkan är absolut en nyckel. Det vet vi inte minst genom praktisk erfarenhet från arbetet med våra konstprojekt. Vi är helt beroende av att kunna skapa och verka i förtroendefulla relationer med inte minst arkitekter och kulturarvsspecialister när konsten blir till, i större projekt även av planerare och landskapsarkitekter. Och ändå kommer vi ingenstans om vi stannar där. Är brukarna inte med – människorna som bor eller verkar på platsen – minskar förutsättningarna för att det ska bli riktigt bra.
Samverkan mellan forskning och praktik är kanske det område som behöver utvecklas mest. Vi har ingått i ett forskningssamarbete med Södertörns högskola och på en mer övergripande strategisk nivå är vi särskilt glada över att vi fyra samverkansmyndigheter tillsammans med For-mas kunnat göra en utlysning tillsammans. Den ska belysa de konstnärliga perspektiven och den offentliga konstens roll i utformningen av hållbara gestaltade livsmiljöer. Ett av kraven var att de ansökande teamen skulle bestå av både forskare och praktiker. Också här var intresset för utlysningarna stort, drygt 80 ansökningar hade kommit in då ansökningstiden stängde.

Vad tror du om politikens utfall om fem år?
– Då hoppas jag att gestaltad livsmiljö har blivit ett själv-klart synsätt, som tillämpas både i staten, regionerna och lokalt. Att det finns en förståelse för de olika kompetenserna och helheten, så att vi kan visa upp konkreta exempel som gjort synligt vad politikområdet innebär i praktiken. Min uppfattning är att där vi redan tidigare tagit avstamp i det helhetsperspektiv som politikområdet gestaltad livsmiljö nu lyfter fram, på de platserna finns det också en förståelse för vad politiken är och vad den kan göra för att vi människor ska må bättre och hålla längre.