sdfsdfdsf

Museets övriga öppettider

Fri Entré

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close

Samtal i fokus: Lars Amréus

Lars har haft rollen som riksantikvarie sedan 2012 och var tidigare chef för Historiska museet. Lars sitter både i Rådet för hållbara städer och i Miljömålsrådet. Efter 9 år som Riksantikvarie lämnar han 2021 stafettpinnen vidare.

 

Politiken ses av många som ett sätt att prata om vad det som gestaltas tillför samhället, snarare än hur det ser ut. Hur tänker du kring det?
– Det är ju det som är utmaningen. Här har politiken gett oss en inriktning och förutsättningarna för att tänka helhet. I takt med att allt fler inser att vi måste ställa om måste vi verkligen fundera över de här frågorna. Det gäller ju både om hur vi utformar det nya, men också de långsiktiga tidsperspektiven. Förvaltningsperspektivet. För vem bygger vi och för hur lång tid bygger vi? Det ställer helt andra krav på utformning, men också vilka material man väljer att använda sig av.

Vad tar Riksantikvarieämbetet med sig in i arbetet med politiken gestaltad livsmiljö?
– Vi jobbar mycket med återanvändning, förvaltning, långsiktighet. Utan att egentligen prata om det så är det ju cirkulär ekonomi. Sedan har vi ju det grundläggande mänskliga be-hovet av att kunna orientera sig i tiden. Vi vet från olika studier att miljöer som är rika på uttryck från olika tidsdimensioner – där trivs människor som regel.

Möjligheten att påverka är en viktig del i Politik för gestaltad livsmiljö. Samtidigt ser vi en stor skillnad i engagemang där särskilt unga saknas i diskussionen. Hur ser du på det?

– Å ena sidan är det ganska naturligt att det för unga finns annat i livet som är viktigare än att engagera sig i stadsmiljöer. Å andra sidan ser vi att det faktiskt finns unga som engagerar sig. Vi har ju haft ett fall med en av de tidigaste graffitimålningarna i Stockholm och där är det jättemånga unga som engagerat sig. Det kommer att kunna betyda mycket för vad som är ett kulturarv och värdefulla kulturmiljöer – det sker ju en slags förhandling i samhället kring vad vi vill behålla och vad vi är beredda att ta bort. Kommer moderna inslag in och får den statusen i en bredare förhandling i samhället om kulturarv, ja då har vi brutit ny mark.

Gestaltad livsmiljö kan ju till viss del kopplas till begreppet Baukultur som används i Davos-deklarationen från 2018. Baukultur är ett gemensamt ansvar för myndigheter, organisationer och den privata sektorn. Hur ser du på de olika begreppen?
– Begreppen ligger nära varandra. Det är ju ingen slump att Davos-deklarationen och Politik för gestaltad livsmiljö kom ungefär samtidigt. Det vi ser i Sverige ser vi ju på andra håll i Europa också. Vi behöver en helhetssyn, vi behöver involvera många olika aktörer och vi behöver ta ännu större hänsyn till kulturaspekterna. Vi behöver också tänka utöver den enskilda byggnaden, och tänka mer miljö, plats och landskap. Vi behöver fundera på de olika platsernas karaktär och förutsättningar och att vi behåller olika uttryck både i olika delar av landet och i Europa. Det har ju inte hunnit omsättas än, men det pågår en rörelse, både nationellt och internationellt.

Finns det något europeiskt land som är förebildligt?

– Det finns ju inget land som är perfekt, men Nederländerna har hunnit långt. De är bra på att ta hänsyn till kulturmiljö-värdena och att använda dem som resurs för förnyelse. De gör också stora kartläggningar av befintlig bebyggelse och arbetar strategiskt med detta exempelvis genom att hitta nya användningsområden för tomma, befintliga byggnader. De tänker lite större och lite bredare, hittar lösningar och experimenterar.

Hur ser det ut med kunskapen om kulturmiljövärden i Sverige?

– I Sverige har vi en generellt låg kunskap i att kunna läsa av en stadsmiljö. Det är synd, för det är viktigt om man ska känna sig mer delaktig i platsen. Återigen handlar det om våra grundläggande mänskliga behov av att kunna orientera oss. Vi måste kunna hitta från punkt A till punkt B, men vi måste också kunna orientera oss i tiden. Vi ser ju att det blir mindre av detta i utbildningen, och att det påverkar. Vi ser det i statydebatter och så, en väldig brist på kunskap och förståelse. Saker och ting blir väldigt svartvita om man bara ser utifrån sitt perspektiv, här och nu. Har man lite mer kunskap så kan man också föra ett mycket mer intressant resonemang. Med den grunden är man mycket bättre rustad för att delta i diskussionen om framtidens stad.

Vem ser du som politikens genomförare?
– Som jag ser det så krävs det att vi är väldigt många som jobbar tillsammans. Vi behöver koppla på kommunerna men även involvera investerare och byggherrar: hur vill ni framstå i er verksamhet? Hur engagerade är ni i ett hållbarhetsarbete i vid mening, både ekonomiskt, men också miljömässigt och socialt? Eller står ni vid sidan av?
Det här handlar om hur man kan uppbåda en gemensam syn om behoven, och att vi måste förändra hur vi bygger och hur vi nyttjar vår mark. Och hur vi involverar människor i de processerna. Då kan vi inte jobba i stuprör längre, vi behöver bygga hängrännor som knyter ihop de här stuprören. Vi statliga myndigheter har ett särskilt ansvar, men vi behöver också samverka med kommunerna, som kanske har den verkliga nyckelrollen i de här sammanhangen.

Hur klarar kommunerna det uppdraget?
– I områden av stark exploatering kan det ju uppstå olika typer av målkonflikter. Då är det ju klart att olika intressen måste vägas mot varandra. Det är ju egentligen inget konstigt. Just vad gäller kulturmiljöaspekten är det kanske lite extra problematisk då vi ser att en väldigt stor andel av kommunerna inte har tillgång till den kompetens de behöver för att klara de här uppgifterna utifrån den befintliga lagstiftningen.

Hur skulle du vilja att det såg ut?
– Jag tänker att det finns många olika sätt att säkra att man får den kulturmiljökompetens man behöver. Stockholm och Ragunda ser ju helt olika ut. Man kan ju exempelvis ha tillgång till kompetens från Länsmuseet, man kan ha personal inom kommunen etcetera. En av mina förhoppningar är att arbetet med Gestaltad livsmiljö kan sätta fingret på det, att vi kan föra diskussionen om vilken typ av kompetens som behövs för att göra ett bra jobb.

Så hanterar vi dina personuppgifter

Tillgänglighetsredogörelse