sdfsdfdsf

Museets övriga öppettider

Fri Entré

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close

Samtal i fokus: Helena Bjarnegård

Helena är landskapsarkitekt och har haft en intensiv första period sedan hon tillträdde som Riksarkitekt i januari 2019. Hon har sedan starten rest hållit över 100 föredrag och workshops men också samlat myndighetschefer i rådet för hållbara städer.

 

Vad är Politik för gestaltad livsmiljö för dig?
– Politiken beskriver det som jag själv djupt inne tror på och anser är det viktigaste inom vårt område. Den beskriver att vi måste ha en helhetssyn på vår byggda miljö och att sätta människan i centrum. Den beskriver att alla de miljöer som finns runt omkring oss är människors livsmiljöer och att de miljöer vi skapar idag kan komma att påverka generationer framöver och den beskriver att vi kan skapa stora värden i samhället genom att utforma våra byggda miljöer på ett omsorgsfullt sätt.

Hur ser du på din roll som riksarkitekt?
– Rollen handlar om att leda och samordna arbetet inom arkitektur- och gestaltad livsmiljöområdet på nationell nivå. Den handlar om att kroka arm med många och jobba brett för att vi ska få till en förändring i samhället, där vi värderar kvalitet högre än vad vi gör idag. Vi behöver jobba med både formella verktyg som regelverk och stöd men även informella som goda exempel, utställningar och att sprida kunskap från forskning. Jag tror på de goda exemplens makt och att vi måste ha tålamod… samhällsförändring tar tid.

Vilka är det som ska genomföra politiken?
– Offentliga aktörer, näringsliv, akademi och civilsamhälle. Vårt uppdrag är att i första hand ge stöd till offentliga aktörer på nationell, regional och lokal nivå, men vi får inte glömma de andra aktörerna som näringslivet eller de som förvaltar. Genomförande kan bara komma till stånd genom ett stort tillsammansarbete.

En av politikens hörnstenar är att kortsiktiga ekonomiska vinster inte ska gå före kvalitet och hållbarhet. Vad tänker du om det?
– När vi arbetar med den nya politiken behöver vi lyfta oss från projektperspektivet till samhällsperspektivet. Genom att arbeta på en rad fronter med en palett av åtgärder kan vi sakta men säkert förändra riktningen på hur vi arbetar i samhället. Inom Rådet för hållbara städer har vi lyft behovet av nya affärsmodeller och alternativa sätt att räkna nyttor till regeringen. Detta är ett stort omställningsarbete för samhället. Uthållighet och hårt arbete är nyckelord om vi ska lyckas. Vi får heller inte glömma att detta är långa processer och att det vi gör ger avtryck under lång tid framöver. Beslut fattar vi här och nu, ibland tar de längre tid – kanske ett år. Ett stort stadutvecklingsprojekt brukar ta ca 10 år från planering till färdig byggnation. Ett objekt som vi bygger, en byggnad eller en anläggning, håller i runda slängar ca 100 år. En stadsstruktur vi skapar med bebyggelse, gator och offentliga rum – den kan se likadan ut 1000 år senare. De beslut vi fattar idag kommer att påverka generationer av människor och vår miljö under väldigt lång tid. Vi har därför ett ansvar att tänka långsiktigt när vi gestaltar framtidens livsmiljöer.

Kan Politik för gestaltad livsmiljö ses som en grund för ett omställningsarbete?
– Politiken pekar på att vi behöver bli bättre på att lyfta de kompetenser som arbetar med att fysiskt forma våra livsmiljöer. Sverige har en lång och stolt tradition inom detta område och vi behöver återigen lyfta att gestaltningskompetens är av största vikt. Allt det där som ska hända i en miljö – politiska ambitioner, allmänhetens önskemål och tekniska innovationer ska ges plats, fysiskt organiseras och formas av någon. Det gäller att det finns skickliga personer som kan göra detta och att de får ta plats i projekten.

Att sätta mål innebär alltid målkonflikter. Hur kommer vi runt det?
– En viktig ingång i detta är att vända på synsättet. Under lång tid har vi valt att analysera en plats utifrån olika pa-rametrar, vi tittar på olika mål ett i sänder och listar sedan var vi har målkonflikter. Därefter prioriterar vi bland våra målkonflikter. Detta är ett förlegat sätt att arbeta på. Vi måste arbeta utifrån en helhetssyn istället för stuprörstänk. Vi kan börja med att läsa portalparagrafen i PBL men jag tror också på att använda Agenda 2030, att använda mål 11 som en dockningsstation för att nå alla de andra målen. Alla målen i Agendan hänger samman. Arbetar vi på ett bra sätt med mål 11 så kommer vi att kunna nå en hel del av de övriga målen i agendan samtidigt.

Att ha människan i centrum och att alla ska kunna påverka utvecklingen av den gemensamma miljön är ett viktigt budskap i politiken. Hur kan vi som gestaltare arbeta med detta?
– Dialog och delaktighet är viktigt och den kan se olika ut i olika projekt. Det som är viktigt är att människor som bjudits in till dialogen verkligen blir lyssnade på. De behöver se detta, inte bara genom att få återkoppling muntligen eller i skrift, utan även genom att de kan se spår av sina synpunkter i den färdiga fysiska lösningen. En skicklig gestaltare förmår att lyssna, ta in synpunkter och forma om dessa till en riktigt härlig fysisk miljö som kan vara bra för många.

Vad ser du är den största förändringen som den nya politiken åstadkommit?
– Politiken har funnits i två år och vi ska inte överskatta vad som kan hända på två år men vi ska heller inte underskatta vad som kan hända på 10 år. Genomförandet av Politik för gestaltad livsmiljö har fått en flygande start med stor uppmärksamhet. Nu gäller det att konkretisera arbetet och fortsätta ställa om samhället i den riktning som Politik för gestaltad livsmiljö pekar ut.

Vad tror du om politikens utfall om fem år?
– Då hoppas jag att vi inte bara sett att det hänt saker i de projekt vi startat på statlig nivå utan även en början till fö-ändring i samhället. Jag vill att vi ska ha målet inställt på att bli ett land där vi är stolta över våra livsmiljöer och kan vara det under lång tid framöver.

Så hanterar vi dina personuppgifter

Tillgänglighetsredogörelse