Utställningarna öppna idag 11–18

Museets övriga öppettider

Fri Entré

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close
Av materialkonstnären Emilia Elfsvik.

Materialkonstnären Emilia Elfsvik utmanar det tvådimensionella broderiets gränser.

Q&A: Måste broderi vara platt?

Inte om du frågar konstnären Emilia Elfvik. I verket Pushing Embroidery utmanar hon broderiets gränser och våra föreställningar om vad textil och tråd egentligen är.


Hej Emilia! Vem är du och vad brinner du för?

– Jag är en materialbaserad konstnär, som jobbar experimentellt och utforskande med textil. Jag drivs av en nyfikenhet och en vilja att bli överraskad i processen.

Du ställer ut broderiverket Pushing Embroidery under Ung Form 2020, hur uppkom idén till verket?
Pushing Embroidery är textila skulpturer i lin som visar broderi som form. Broderierna är skapade platt och får egna liv, former och kroppar när de tas ur broderiramen och när materialet interagerar med gravitationen. Idén kom ur ett intresse att undersöka dekorativa tekniker i förhållande till skulpturala egenskaper och uttryck. Under processen fann jag dessa egenskaper i kombinationen plattsöm och linnetråd som kom att forma hela projektet.

Vad skulle du säga är verkets centrala budskap?
– Syftet med verket är inte att förmedla ett specifikt budskap utan snarare att erbjuda ett nytt perspektiv, utmana våra föreställningar om vad tråd, textil och broderi är och visa på hur en utforskande process i materialet kan ta form i objekt.

”För mig handlar det om en transformation och att skapa en del i processen där jag har mindre kontroll.”

Du har tidigare fokuserat på hur kollage som konstform kan skapa nya helheter, exempelvis i din examenskollektion Cut and Paste. Vad är det som fascinerar dig med just kollage?
– Kollage intresserar mig som en metafor eller en princip för hur olika, separata delar kan skapa en helhet. I arbetet med plagg såg jag att delarna var material, form, yta och konstruktion. Jag ville sammanföra dessa element i en simultan process där delarna skapades tillsammans och samtidigt påverkar varandra. Detta skapade en utgångspunkt för att hitta nya tekniska lösningar och processer, men också för att utmana hierarkier mellan olika delar i en formgivningsprocess.

Det känns som att du genomgående i ditt skapande är intresserad av hur tvådimensionella material kommer till liv genom form och rörelse. Vad handlar det om för dig och hur uppstod det intresset?
– Det stämmer! För mig handlar det om en transformation och att skapa en del i processen där jag har mindre kontroll och chans att bli överraskad. Det var under arbete med Cut and Paste som blev jag intresserad av hur jag kunde jobba platt men mot tredimensionell form. Där jobbade jag med att skapa ”bilder” med materialitet, yta och funktion, som också kunde bäras och bli till ett tredimensionellt plagg på en mänsklig kropp. Det var något som följde mig in i arbetet med Pushing Embroidery med skillnaden att materialet här bär sig själv utan stöd av kroppen.

Din tidigare design rör sig mycket mer i en tydligare modevärld. Vad är det som drivit dig från den i just dessa verk?
– 2018 började jag på Masterutbildningen Textil Kropp Rum på HDK Steneby eftersom att jag ville utforska mitt intresse för hantverket i en ny kontext. Pushing Embroidery var mitt första projekt där jag inte förhöll mig till ett resultat som skulle bäras av en mänsklig kropp utan istället fritt kunde få utforska vad resultatet skulle bli.

Vad innebär det för dig att ställa ut på en plattform som Ung Svensk Form?
– Det är en superfin möjlighet att få visa upp mitt arbete och få vara del av ett större sammanhang.

Vad önskar du att betraktare ska uppleva av dina verk?
– Jag hoppas en som betraktare blir nyfiken och får en ny upplevelse av ett material och en teknik som vi redan känner till.

Så hanterar vi dina personuppgifter