Hur väcks ett arkiv till liv?

Vad ligger som grund för din tolkning av ritningen?

– Det första som intresserade mig var de olika djupskillnaderna i ritningen som man successivt började läsa in när man väl studerade mer noggrant. För mig blev det en ”aha” upplevelse och jag började efter det se byggnaden på ett nytt sett. Min upplevelse av detta var att vissa saker var svårlästa för ett otränat öga och jag ville därför fokusera på att förtydliga några enstaka element.

Hur upplevde du processen av att skapa en digital ritning från en handgjord ritning?

– Lärorikt och man fick en förståelse för hur svårt det är att återskapa känslan som en handgjord ritning och skiss ger.

Vad valde du att lyfta fram i ritningen?

– Jag ville framhäva mötena mellan ytorna och de skuggor som skapades, som i sin tur bestämde djupet. Pelarna och balkongerna på de olika våningarna var det jag tyckte var mest väsentligt för min tolkning och det jag ville framhäva. Jag valde att släcka ner annan information i ritningen genom att göra dessa svarta. Djupet i bilden blir högst påtaglig och gör det lättare för betraktaren att ta in informationen som jag valt att förtydliga.

Hur var det att följa med ner i ArkDes magasin?

– Otroligt att det finns så stora arkiv med välbevarade verk som finns till ens förfogande. Fantastiskt om detta också kan komma att finnas i digitalt arkiv för att nå ut till så många som möjligt och väldigt roligt att få vara med i digitaliseringsprocessen av vårt arv.

Upptäckte du något nytt i din process?

– I början hade jag en föreställning om att de digitala verktygen skulle komma att hämma min kreativa process. När jag väl satte mig in i den digitala rittekniken förstod jag vilka möjligheter som finns och jag kommer definitivt fortsätta att kombinera analogt och digitalt.

Vad var svårast?

– Att göra en exakt kopia av en ritning med mänskliga element som skuggning och fläckar var en riktig utmaning. Det kräver uppmärksamhet på varje detalj och att inte korrigera brister och skevheter. Tålamod, precision och bra verktyg är viktigt för att ge kopian rätt karaktär.

Vad ligger som grund för din tolkning av ritningen?

– Ritningen bygger på en materialanalys av olika papperskvalitéer, framförallt konstruktionen av wellpapp.

Inspirationen grundar sig i att den ursprungliga ritningen hade en pappersstruktur som skiljde sig från resterande. Pappret var mörkare, fnasigare i kanten och med spår av kartnålar. Jag lockades av den taktila känslan och ville utforska hur papper kan influera en ritnings uttryck och läsbarhet.

Jag utforskade wellpapp, ett material som likt ett hus bygger på en konstruktion av olika skikt, men i detta fall skikt av papper. Jag lekte med tanken av att fysiskt kunna riva i wellpappen för att nå nya snitt av ritningen.

Hur upplevde du processen av att skapa en digital ritning från en handgjord ritning?

– Att sömlöst växla mellan att arbeta analogt och digitalt är närvarande i många andra projekt också, men kanske aldrig så tydligt som i denna process. Det var utmanande att hela tiden ta ställning till hur handens spår skulle översättas digitalt. Hur jobbar man med en utsuddad linje? Är det en rest från en tidigare vision? Eller en central aspekt för dess uttryck?

Processen blev en lång vandring bland linjerna. Varje dag fann jag en ny skugga, ett blyertsstreck eller en skiftning i pappret. Utmaningen låg i att inte försöka återskapa den handgjorda ritningen, utan att utforma min personliga översättning.

Hur var det att följa med ner i ArkDes magasin?

– Spännande! Så många tidsdokument ihoprullade på samma plats. Känns fint att ha tillgång till en plats likt magasinet för att både hämta inspiration och för att få en väldigt konkret förståelse för arkitekturens utveckling i Sverige.

Upptäckte du något nytt i din process?

– Att det analoga arbetet alltid är väldigt närvarande i min process, även när slutresultaten är i digitalt format. Jag arbetar vanligtvis mycket för hand med sax, penna och papper för att skapa fysiska modeller och det var spännande att utforska hur det gick att översättas i datorprogrammet (reds. anm) Rhino.

Vad var svårast?

– Att hitta en balans mellan en egen tolkning av ritningen och samtidigt bevara dess läsbarhet.

Vad ligger som grund för din tolkning av ritningen?

– Jag försökte initialt bara att läsa och förstå ritningen rumsligt. Vilka hierarkier styr informationen, vad är i förgrund, vad är längre bak. Jag försökte läsa vad som är skuggor och vad som beskriver förhållanden mellan olika element i ritningen.

Hur upplevde du processen av att skapa en digital ritning från en handgjord ritning?

– När ritningen ska överföras från handritade streck, skrafferingar och prickar till pixlar blev mitt sätt att tackla detta genom att ”tänka som en dator”.

Vad valde du att lyfta fram i ritningen?

– Snarare än att lyfta fram något specifikt var min ambition att försöka läsa ritningen som en helhet, kan jag översätta en bild likt en dator skulle gjort det?

Hur var det att följa med ner i ArkDes magasin?

– Det var otroligt inspirerande. Det känns värdigt att hantverket i ritningar och modeller, som är arkitektens främsta uttryck snarare än det faktiskt byggda, bevaras och förhöjs genom ett arkiv. Det är också väldigt roligt att få små tidsdokument och nerslag i historien tycker jag.

Upptäckte du något nytt i din process?

– Att det är väldigt svårt att översätta något utan att göra en egen tolkning. Min ambition var att översätta snarare än att tolka men det är en omöjlighet upplever jag. Du kommer alltid komma till en punkt då du måste värdera och välja något som inte ska få vara med eller som kanske tar för mycket tid osv.

Vad var svårast?

– Att just dra gränsen för när man känner sig nöjd. Det finns alltid mer att göra på en ritning, framförallt i datorn där steget till att ångra något går väldigt fort, upplever jag att det egentligen bara är tiden som avgör hur detaljerad ritningen kan bli. Det förutsätter i och för sig att någon känner lust att jobba på ritningen också.

Vad ligger som grund för din tolkning av ritningen?

– Grunden för tolkningen av ritningen är baserad på att upptäcka nya rumsligheter och linjer som inte fanns i originalritningen. Det ville jag leka vidare med. Jag ville utforska relationen mellan raka och kurviga linjer och dess hierarki i relation till linjetjocklek.  

Hur upplevde du processen av att skapa en digital ritning från en handgjord ritning?

– Kul men svårt. Att skapa en kopia av en handgjord ritning kräver att man uppmärksammar detaljer och rumsligheter som kanske inte var uppenbara från början. Efter ett tag ser man rumsligheter och gradienter som man från början inte lagt märke till.

Vad valde du att lyfta fram i ritningen?

– Hierarkin i relation till linjer och rumslighet. Jag upplevde en dominans i den raka linjen som var intressant, en sorts inramning för olika satta rumsligheter samtidigt som de kurviga linjerna blir attribut för form och där de tillsammans skapar rummet mellan materialen.

Hur var det att följa med ner i ArkDes magasin?

– Helt fantastiskt. Det är verkligen en skatt.

Upptäckte du något nytt i din process?

– Upptäckte att jag tycker det är intressant med rumsliga hierarkier som lämnar utrymme för egna tolkningar och fantasier, det vill jag arbeta vidare med. Även ritning som konstform, det finns så mycket att inspireras och lära sig av.

Vad var svårast?

Sammanfatta det man vill med sin tolkning och få betraktaren att förstå den.