Stängt idag

Museets övriga öppettider

Fri Entré

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close

Kiruna, 2019. Fotografi: Lennart Durehed.

Du gamla, du nya, du gravdjupa jord

Hus på hjul och bevarandet av kulturminnesmärken. Vi har pratat med projektledaren Tjabba Nordanfjäll som svarar på hur man egentligen gör för att flytta på en stad.

1890 grundas LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag), en gruvdriftskoncern idag ägs helt av den svenska staten. Många som har hört talas om att det bryts malm i Kiruna har någon gång hört talas om LKAB, Sveriges äldsta industriföretag som ansvarar för järmalmsbrytningen i Kiruna. Europas största järmalmsproducent. Strax under kommunen själv så är LKAB de enskilt största arbetsgivarna i Kiruna med över 17 procent anställda från Kiruna kommun. Det är även LKAB som flyttar Kirunas stadskärna när gruvan breder ut sig under stadens fötter.

Tjabba Nordanfjäll är projektledare hos LKAB och är själv född och uppvuxen i Kiruna. Har man varit engagerad i ett projekt som rör flytten så är sannolikheten stor att man någon gång stött på just Tjabba.
Jag började studera till civilingenjör inom datavetenskap vid 33 års ålder. Efter fem år inom det fältet halkade jag in på LKAB och blev projektledare där. Med tiden så blev dessa projekt mer och mer inriktade på den uppstartade samhällsomvandlingen, så sedan år 2011 arbetar jag enbart med projekt som rör detta.

Det är Tjabba som planerar och genomför allt som rör samhällsomvandlingen från LKAB:s sida. Det kan handla om allt från nybyggnationer till att flytta eller avveckla befintliga byggnader och områden. Genomgående är att han ständigt behöver vara i kommunikation med de berörda. Med de vars hem som får hjul.

Fotografi: Jessica Nildén.

Det finns en rad praktiska utmaningar med att flytta en stad och samtidigt bevara viktiga kulturarv och byggnader med sentimentala värden. Vad skulle du säga är den största utmaningen med att projektleda projekt som påverkar så många på ett personligt plan?
Att hålla berörda informerade om vad som ska ske; vad som sker och varför vi göra detta. Samtidigt handlar det om att ha ett bra samarbete med de entreprenörer som ska utföra arbetena åt oss.

Eftersom att man flyttar på platser med sentimentala värden uppstår olika åsikter kring hur man bäst utför en flytt som denna. Hur förhåller du till det ansvaret personligen?
Jag ser det som en ynnest att få arbeta med detta! Jag försöker ständigt höra mig för hur allmänheten uppfattar det vi gör och även självfallet beakta de ekonomiska aspekterna av det vi gör. LKAB är, och har alltid varit, en stor del av det vi kallar Kiruna. Med detta följer ett ansvar att säkerställa att det kan förbli så även i framtiden. Här ligger även själva kärnan i den pågående samhällsomvandlingen. Om vi inte säkerställer att gruvan får möjlighet att ta mer mark i anspråk för sin verksamhet så kan inte LKAB heller fortsätta med sin verksamhet.
Att då samtidigt försöka bevara en så stor del av ”det gamla Kiruna” som möjligt är för mig en självklarhet. Vi måste ständigt bli påminda om varifrån vi kommer för att kunna se vår framtid.

”Vi måste ständigt bli påminda om varifrån vi kommer för att kunna se vår framtid.”

Du var med som projektledare och ansvarig för flytten av de första bostadshusen som skulle flyttas till Luossavaara. Hur upplevde du den första flytten?
Flytten kändes bra med tanke på att väldigt få skador orsakades på byggnaderna samt att resultatet avseende området blev som planerat.

Hur gjorde ni egentligen för att flytta på de här husen?
När det hade bestämts vilka byggnader som skulle flyttas startades arbetet upp för att undersöka husen och parallellt med detta påbörjades även arbetet med att förbereda marken nedanför Luossavaara. Då söktes även rivnings- och bygglov söktes för åtgärderna samtidigt som flyttvägar undersöktes och en detaljerad plan för själva flytten togs fram. Balkar monterades under husen för att senare kunna placera byggnaderna på dragtrailern. När balkarna satt på plats monterades domkrafter under dessa för att kunna lyfta upp husen och därefter placera ut block av trä som husen sedan sänktes ned på i väntan på transport. Vägar grävdes därefter fram under husen. Trailer kördes in på dessa vägar och husen sänktes ned på denna. I omvänd ordning sänktes husen på plats på de markplattor som förberetts på nya platsen.

”Vi behöver fortsätta i den tankebana som Hjalmar Lundbohm hade; nämligen att bygga staden så att den inte försöker motverka naturen utan däremot att följa dess villkor.”

Kan du identifiera ett minne från ditt arbete med flytten som har påverkat dig särskilt?
Vid flytten av den första delen av Hjalmar Lundbohmsgården, som delades i tre delar, höll vi en så kallad flyttvandring. Vid denna fick alla intresserade vara med och följa huset på den cirka tre kilometer långa resan mot sin slutliga destination. Intresset var oväntat stort och alla åldrar följde huset på sin resa! Just då kändes det som att vi fått fram budskapet av vikten att bevara vår historia.

Vad har LKAB för ansvar gentemot byggnader som tillhör vårt gemensamma kulturarv?
Vi vill självfallet säkerställa att en så stor del som möjligt av våra gamla byggnader bevaras till kommande generationer. Att bevara samtliga är av olika skäl en omöjlighet. Dels finns inte nog med mark för dessa och samtidigt skulle kostnaderna skena iväg och därmed omöjliggöra gruvdriften.

Hur avgör man en byggnads kulturella värde?
Detta avgörs i dialog mellan Länsstyrelsen, kommunen och LKAB. Man tittar på allt ifrån själva byggnadens utseende till i vilket skick den befinner sig. Även byggnadens historia beaktas i detta arbete.

Fotografi: Klas Thymann

Finns det någon flytt av någon byggnad som det har påverkat dig särskilt att vara involverad i som projektledare?
Flytten av Hjalmar Lundbohmsgården sticker ut. Hjalmar Lundbohm, som kan kallas för Kiruna grundare, lät uppföra denna byggnad i etapper med start på slutet av 1800-talet. Byggnaden är nog känd av alla Kirunabor och har i en tid även varit öppen för turistbesök.

I ditt arbete ingår även att projektleda utvecklingsfrågor och förberedelser för nybyggnation. Hur har man arbetat med att optimera för framtiden och samtidigt behålla en stads karaktär?
Vi försöker hela tiden arbeta med att bygga så energismart som möjligt. Samtidigt tittar vi på hur vi ska försöka skapa byggnader som kan påminna allmänheten om vad som tidigare var. Ett exempel är de byggnader, med totalt 44 lägenheter, som vi håller på att uppföra strax intill det nya kulturområdet vid Luossavaaras fot. Byggnadernas tak är utformade med inspiration från de hus som ritades av Ralph Erskine och som fortfarande står kvar i Kirunas nuvarande centrum. Fasaderna på de nya husen byggs av trä som får gråna med tiden.

Om du fick drömma helt fritt – hur ser Kiruna ut i framtiden?
Jag önskar att mitt Kiruna kommer att vara en plats som våra ungdomar väljer att betrakta som sin stad och därmed fortsätter att utveckla. Vi behöver ett levande kulturliv med allt vad det innebär. Vi behöver fortsätta i den tankebana som Hjalmar Lundbohm hade; nämligen att bygga staden så att den inte försöker motverka naturen utan däremot att följa dess villkor. Att bygga så att vi inte orsakar onödiga problem med drivbildning av snö; att vattenavrinning kan hanteras samt att det ändå kan vara en miljö där dess invånare kan känna sig stolta att vara en del av. Vi som bor i Kiruna har en stor kärlek till vår omkringliggande natur med fjäll, älvar, skogar och sjöar och vi vill att det ska vara enkelt att kunna njuta av denna skönhet, vare sig vi bor här eller är besökare.

Läs mer om utställningen Kiruna Forever här.

Så hanterar vi dina personuppgifter