Utställningarna öppna idag 11–18

Museets övriga öppettider

Fri Entré

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close

Gruvanläggning och vindflöjel i Svappavaara, 1964-1965. Arkitekt: Örjan Lüning. Fotografi: Rolf Dahlström.

Att gräva ut en stad

I Kiruna pågår just nu Sveriges största stadsomvandling. Stadens centrum flyttas tre kilometer åt nordost för att inte rasa ner i gruvan runt vilken staden är uppbyggd. En tredjedel av Kirunas invånare måste flytta och flera kulturminnesmärkta byggnader rivs eller flyttas.

Inför utställningen Kiruna Forever har vi därför djupdykt i våra arkiv tillsammans med ArkDes Collections för att ta reda på vilka historiska skeenden som har varit avgörande för stadens utveckling. Snart identifieras tre centrala byggnader som alla haft stor betydelse för hur gruvdriften har påverkat flytten av staden. Vi börjar på samma plats som flytten – i gruvan.

Sovringsverket/centralanläggningen i Kiruna, 1960. Arkitekt Hakon Ahlberg. Illustration: Gustav Kull. Fotograf okänd.

Sovringsverket
Det första huset i Kiruna byggdes 1891 och fick benämningen B1. Det var det nystartade gruvbolaget LKAB, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som låtit uppföra en logi- och förrådsbyggnad för arbetarna på platsen. Några år senare fastställdes en stadsplan, ritad av Per-Olof Hallman och ett fungerande samhälle började växa fram. LKAB ligger bakom en stor del av den bebyggelse som finns i Kiruna idag och i ArkDes samlingar finns flera exempel på omsorgsfull arkitektur ritad av sin tids främsta arkitekter. Ett exempel är Sovringsverket, den byggnad som har förbindelse med gruvan under jord, ritad av LKAB:s chefsarkitekt Hakon Ahlberg. Den är byggd av armerad betong med en fasad av aluminiumplåtar.

LKAB:s driftskontor i Kiruna, 1960-tal. Arkitekt: Hakon Ahlberg. Fotograf okänd.

LKAB:s driftskontor i Kiruna
Under 1950-talet är det goda tider för svenskt näringsliv och även LKAB får ett uppsving. Gruvbrytningen flyttas under jord och fler behöver anställas till driftskontoret. Uppdraget går till Hakon Ahlberg och 1960 stod byggnaden klar. Placeringen av den 13-våningar höga ”skrapan”, intill dagbrottet, vid foten av berget Kiirunavaara,ger en mäktig inramning. Byggnadens storlek och utformning säger en del om företagets framgång. Entrén är stor och pampig men i övrigt har byggnaden en enkel och funktionell design. Idag sitter LKAB:s Division Norra i byggnaden och den kommer att klara sig från rivning i samband med flytten. På ett av fotografierna syns Hakon Ahlberg (till höger) komma ut från entrén till Driftskontoret tillsammans med två (okänd) män.
LKAB:s driftskontor i Kiruna, 1960-tal. Arkitekt: Hakon Ahlberg. Fotograf okänd.

Gruvanläggning och vindflöjel i Svappavaara, 1964-1965. Arkitekt: Örjan Lüning. Fotografi: Rolf Dahlström.

Gruvanläggning i Svappavaara
I mitten av 1960-talet öppnade LKAB en gruva i Svappavaara, en ort utanför Kiruna. Planen var att orten skulle bli ett modellsamhälle för gruvarbetare och LKAB såg i samband med detta bland annat till att förbättra stadens infrastruktur. Arkitekten Ralph Erskine fick uppdraget att rita bostäder för arbetarna och det anlades bland annat en simhall och fotbollsplan. Den nya gruvan var ett dagbrott (brytning ovan mark) och arkitekten Örjan Lüning anlitades för att rita själva anläggningen. Hans omsorg om form och detalj är tydliga och förstärks i Rolf Dahlströms fotografier. I uppdraget ingick även att skapa ett offentligt konstverk intill gruvan och resultatet blev en 26 meter hög vindflöjel med orgelpipor som spelar när fjällvinden viner.

 

Om utställningen

Kiruna Forever undersöker den pågående flytten av Kiruna genom över 100 verk av arkitekter, stadsplanerare och konstnärer från regionen, Norden och övriga världen. Utställningen pågår mellan 24 april och 31 augusti. Lär dig mer om våra samlingar genom att följa våra ArkDes Collection på Instagram här.

Så hanterar vi dina personuppgifter