Utställningarna öppna idag 10 - 20

Museets övriga öppettider

Fri Entré

Meny

Bättre upplevelse med cookies Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbsida. Genom att fortsätta accepterar du detta. Läs mer om cookies.

Close

”Det ska finnas platser för alla att känna sig välkomna på”

Helle Søholt är vd för Gehl Architects som hon grundade tillsammans med arkitekten och professorn i stadsplanering Jan Gehl. Temat för hennes föredrag i årets konferens är Making Cities for People –  att sätta människan i centrum i skapandet av gemensamma rum. Vi har pratat med henne inför årets konferens för gestaltad livsmiljö som går av stapeln den 14 oktober. Konferensen den 14 oktober på temat Gestaltad livsmiljö och demokrati är ett samarrangemang  mellan Boverket, Riksantikvarieämbetet, ArkDes och Statens konstråd.

Text: Juan José Iragorri

 Beskriv ditt uppdrag som VD och medgrundare för Gehl Architects.
Gehl är ett uppdragsdrivet företag  med ett tydligt syfte – Making cities for people. Det är att skapa städer som främjar inkludering, ger människor goda möjligheter att utvecklas, värnar om människors livskvalitet, hälsa och välbefinnande och som också är hållbara. Mitt jobb som VD är att sätta människan i centrum och att säkerställa att alla våra projekt genomförs i relation till dessa mål. 

Temat för årets konferens är demokrati. Hur går det till i praktiken när ni arbetar demokratiskt med utformningen av offentliga rum?
– Det handlar först och främst om att synliggöra användargrupperna som finns på de områden där vi arbetar med livsmiljöer. Vi arbetar med det vi kallar stadslivsanalyser – metoder för kartläggning av människors beteenden och aktiviteter. Det vi lär oss av dessa analyser ligger alltid till grund för hur vi utför alla våra projekt. Det sker innan vi färdigställer planer, formulerar strategier och designar.

Vilka metoder använder ni på Gehl för att involvera medborgarna?
– Vi börjar ofta med en kartläggning för att förstå människorna och livet på området. Här används både digitala verktyg och installationer för att samla in kunskap. Det handlar om att lyssna till invånarnas behov och förhoppningar om framtiden och samtidigt förstå vilka utmaningar och problem de upplever i sin vardag. Med hjälp av prototyper och pilotprojekt testar vi och utvärderar hur människor interagerar med vår design på en specifik plats. Vi försöker ge människor möjlighet till interaktion under hela processen.

Vad innebär social hållbarhet i de offentliga rummen?
– Det handlar om Inkludering – att alla känner sig välkomna och att det finns platser för alla. Alla rum behöver inte vara till för alla men det ska finnas platser för alla att känna sig välkomna på. En annan aspekt är möjligheten till social mobilitet. Man ska kunna gå i skolan, fortbilda sig, hålla på med sport, skaffa ett jobb och kunna utvecklas som person. Den sociala mixen är också viktig. Mötet med de som har en annan bakgrund än jag, tror på något annat än jag, har andra kläder än jag – det skapar generositet och samhörighet och är en fundamental utgångspunkt för att kunna leva tillsammans i staden.

Vilken är den största utmaningen i arbetet med social hållbarhet i våra offentliga rum?
– Något vi ofta ser är en rädsla för gentrifiering. När man uppgraderar designen och kvaliteten och designen av ett offentligt rum medför det ofta större investeringar i fastighetsmarknaden i det området. Det kan innebära högre hyror och bostadspriser för de som bor där. Det är viktigt att vi säkerställa att alla ska kunna ha råd med en bostad men vi bör inte hålla tillbaka investering i det offentliga rummet av rädsla för gentrifiering. Om en uppgradering sker långsammare och successivt över tid kan man undvika plötsliga hyreshöjningar. I planeringsfasen kan man också ställa krav på byggfirmorna att en bestämd andel av nybyggnationer ska vara bostäder till rimliga priser. Kvaliteten av offentliga rum ska inte variera beroende på hur många höginkomsttagare eller låginkomsttagare som bor i området.

Vad är Sverige duktiga på när det kommer till gestaltning av offentliga rum? Vad kan vi bli bättre på?
En fördel i Sverige är att det finns ett stort gemensamt ägande. Mycket mark ägs av kommuner och det gör de har bättre förutsättningar att sätta igång stadsutvecklingsprocesser än kommuner i USA, Storbritannien och Norge där privat ägande av marken är mer utbrett. Det gemensamma ägandet är något som man i Sverige borde skydda och ta vara på mer. Just nu står vi också i en situation där pandemin har ställt nya uppgifter och krav på samhället. En del funktioner som tidigare funnits i stadskärnan behöver börja finnas även utanför stan i det som vi skulle kunna kalla för “lokala stadskärnor”. Nu behövs nya tankesätt kring hur vi ska bo och jobba i framtiden.

Kan du berätta om en arbetsinsats som du är stolt över?
– År 2006 jobbade vi i Sverige med utveckling av Rosengård i Malmö. Där bidrog vi till att utveckla en strategi för hur det området bättre kan hänga samman med resten av stan. Mycket av det arbetet gick ut på att skapa gemensamma ytor som dels skulle skapa mötesplatser men också stärka människors känsla av ägande och ansvar gentemot den egna stadsdelen. Finansieringen som går till att främja socialt utsatta områden är ofta uppdelad – en budget till fysiska uppgraderingar och en annan till sociala insatser. Under arbetet med Rosengård lärde vi oss att det är viktigt att integrera den fysiska och den sociala planeringen i ett och samma program. Det har vi tagit med oss när vi nu arbetar med Landsbyggefonden som arbetar med subventionerade bostäder i Danmark.

Anmäl dig till den digitala konferensen här.

Så hanterar vi dina personuppgifter

Tillgänglighetsredogörelse